Ett hem hemifrån

Arnar och Sigrún Arnarsson från Island väntade sitt andra barn. I oktober 2019 var Sigrún i tolfte veckan när sjuksköterskan utbrast under ultraljudet – ni vet att ni väntar tvillingar va? Det här är deras historia om rädsla och oro till att hitta ett andra hem.

Att få tvillingar är en sak men att få tvillingar där en av pojkarna som låg i magen föds med en allvarlig hjärtdefekt är en annan. Att sedan lägga till ett Corona-virus, att behöva söka vård i ett annat land och lämna en tvåårig storasyster hemma för gud vet hur länge, ja detta var för mycket att hantera.

Vi flög tillsammans med ett läkarteam från Island till Lund. Det kändes nervöst och vi ville så fort som möjligt till sjukhusavdelningen för att vara med vår son. Det kanske är konstigt att vi båda upplevde det som svårast att sära på familjen, att inte få kunna vara tillsammans i den nya situationen. Dagarna på sjukhus efter våra pojkars födsel lärde oss, trots rädsla och osäkerhet, att kunna lita på att alla människor där skulle ta hand om oss.

Vi blev väl omhändertagna så fort vi kom till Ronald McDonald Hus. Vi blev visade allt vi behövde och kände trygghet med en gång som gjorde det möjligt för oss att slappna av. Alla våra särskilda behov som extrasäng, bärsele och bröstpump löstes direkt.

Det känns som Huset är en blandning av hotell och ett hem. Ett hem hemifrån skulle man kunna säga. Vi har vår egen kyl och möjlighet att laga mat tillsammans som en familj. Vi är dessutom bara några sekunder ifrån vårt sjuka barn och kan se honom när vi ville. Den barnvänliga miljön gör oss lugna i att också kunna få hit vår dotter när detta så småningom blir möjligt. Det är också fint att veta att nästa gång vi behöver kan vi få bo i Huset hela familjen från start. Konceptet att hålla ihop familjen ger oss verkligen värme i en tuff tid.

En av de finaste sakerna med Huset är att få uppleva mångfald, träffa fantastiska människor i vår närhet och att alla vill det bästa för vårt barn.